Incident av mått

Det onämnbara hände. En förmiddag var de bara borta. Edward skrek av hungersnöd. Vi letade och letade. Vi vände upp och ner på hela packningen innan vi fick acceptera det katastrofala. Båda vällingmåtten var borta. Vi tänkte halvt i panik sammanbitet att det här inte fick vara sant. Kanske de mest viktiga ägodelarna vi äger. Hur ska vi nu kunna mäta upp Edwards mjölkersättning och välling?! Det som är så viktigt nu när han håller på att gå över till välling istället för ersättningen?! Badbyxor, solkräm, sandaler, allt går att fixa. Men detta.

-Nä nu! Skrek P1 till.
-Det måste vara städerskan. Jag ska leta reda på henne så hon får rota reda på måtten! Skrek han och försvann ut i trädgården. Där ute fann han mycket riktigt städerskan. Hon kunde noll engelska. Null. Men turen vände. Hon kallade raskt på sin chef som kunde ungefär dubbelt så mycket engelska.

Med hjälp av en skiss på de förlorade måtten och varifrån de försvunnit samt tillsammans med ungefärlig tidpunkt, kunde städeskan erindra sig i vilken av de två små genomskinliga soppåsarna hon hade slängt Edwards mått. Semestern var räddad och vi kunde alla pusta ut.